Här på empat.se finns flera läsvärda texter om narcissister, hur man känner igen och förhåller sig till en, vilka varningssignaler man ska vara uppmärksam på och inte minst vilka som drar till sig och dras till dem, nämligen empater. Till dessa texter kommer här en kort summering av delar av boken Narcissistens speglar. Om narcissister för anhöriga och vårdpersonal. I boken beskriver författarna, förutom olika typer av narcissister och personer runt dem, även vår i mångt och mycket narcissistiska samtid på ett träffsäkert, pedagogiskt och fängslande sätt.
Boken riktar sig till anhöriga och vårdpersonal, men alla som funderat över vår självupptagna samtidskultur kan ha glädje av den.
Tio arketyper av narcissister – vilka känner du igen?
Författarna Gunilla Nilsson och Thomas Silfving, är båda psykologer med djup kunskap och lång erfarenhet i yrket. Den som undrar över sund och osund narcissism, historik, diagnosticering, hur personlighetsstörningen uppkommer, hur man kan känna igen och förhålla sig till en narcissist, könsskillnader och hur man som barn till narcissistiska föräldrar kan agera, kommer att få svaren i den här 126-sidiga boken.
Författarna definierar tio arketyper av narcissister:
- Den bortskämda och beroende,
- Den känsliga och behövande,
- Illusionisten,
- Lögnaren,
- Den misstänksamma,
- Den manipulativa,
- Den hungrande narcissisten eller det eviga barnet,
- Den storslagna och pompösa narcissisten,
- Förföraren Don Juan och
- Snopliggöraren – “trodde du ja” -narcissisten.
Till de fyndiga smeknamnen hör korta beskrivningar av var och en av dem, där alla som utsatts för en patologisk narcissist kommer att hitta en eller flera att känna igen hen i. Även personer och fenomen som finns runt en narcissist beskrivs tydligt – inte minst medberoende.
Men det allra mest träffsäkra i Narcissistens speglar står kanske att finna i slutkapitlet, som handlar om hur narcissismen sprider sig i samhället, i normer och ideal, i hur vi förhåller oss till varandra och i hur vi beter oss och mår.
Sist men inte minst: vår narcissistiska samtid
Mycket har skrivits om hur sociala medier, digitalisering, masskonsumtion och materialism påverkat vår kultur, hälsa, våra normer och beteenden. Men i de 22 sidorna som utgör slutkapitlet i Narcissistens speglar sätter dessa författare verkligen huvudet på spiken, tycker jag.
De beskriver vad de kallar för “hyperaktivitetsförströelse” – hur vi ständigt är uppkopplade, upptagna av skärmar (eller teknologiska “egodelar”), ständigt i rörelse, i ett ständigt flöde av fragmenterad information, i planlöst skrollande, utan ro att fokusera på en sak (eller en annan människa) under en längre stund.
Författarna beskriver trovärdigt kopplingarna mellan den egocentriska, hyperuppkopplade kultur vi lever i och de uppmärksamhets- och koncentrationsmässiga svårigheter som allt fler barn, unga och vuxna upplever.
Vi har “inte tid” att stanna upp, skriver de, vilket dränerat vår förmåga till uthållighet och med problem som uppmärksamhetsstörning, koncentrationssvårigheter, rastlöshet och rädsla för uttråkning som följd. Vi tenderar att avleda uppmärksamheten från något som kräver en längre stunds uppmärksamhet och närvaro i det simpla nuet genom att börja “pilla på våra apparater”.
“Uppmärksamheten avleds genom att vi ägnar oss åt en massa kringrörelser – det vi kallar fokusförskjutande aktiviteter”, skriver författarna. Sammanhangen i våra liv blir på grund av detta på många sätt mer och mer fragmenterade, allt mindre tillitsfulla, autentiska och ömsesidiga, vilket leder till att allt fler upplever det svårare att orientera sig i tillvaron. Så vi tvingas vända blicken inåt, mot oss själva och vårt självförverkligande – vi jobbar på att bli mer och mer oss själva, den vi egentligen är eller drömmer om att vara. Och den (dröm)bilden odlar många i sina sociala medier – narcissistens spegel har ersatts av skärmen.
Den ständiga tillgängligheten och behovet av uppmärksamhet har blivit ett narcissistiskt allmäntillstånd, resonerar författarna. Våra privata liv behöver iscensättas inför publik: “På ett egounderhållande sätt sysselsätter man sig själv och andra med att tvångsmässigt iscensätta jaget genom diverse gränsöverskridande aktiviteter. ‘Jag hävdar mig, alltså finns jag till’” (sid. 111).
Narcissistens speglar rekommenderas varmt de med egna erfarenheter av narcissister, liksom samhällsintresserade – och alla däremellan.
